Husen - historia, underhåll, mm.

Läs Axel Anckers beskrivning hur det började, vår plats i Bebyggelseregistret och annat.

Arkitektkontoret Ancker Gate Lindegren - AGL

Det legendariska arkitektkontoret Ancker Gate Lindegren ritade husen på Toftvägen,
Bengt Gate ritade kvarteret Toften, Sten Lindegren nedre delen av kvarteret Spanten och Stig Ancker den övre delen.
Se bifogad PDF för övriga objekt som ritats runt om i landet, varav flera finns på Lidingö.

File attachments: 

Asbest

Vid renovering av vårat badrum visade det sig att kakelfog/fix innehöll asbest vilket tydligen var vanligt förekommande vid den tiden husen byggdes. Detta är inte farligt så länge man inte river ner kaklet. Skall man däremot byta ut kaklet måste man använda en asbestsaneringsfirma som kan riva under kontrollerade former så att dammet inte sprider sig. Rivningsmaterialet är att betrakta som miljöfarligt avfall.

Bo gård - kort historik

Bo gård var en av Lidingös äldsta och största gårdar. Av närliggande gravfält att döma var gården betydelsefull redan under förhistorisk tid och kallades ursprungligen Vikby, byn vid viken, Kyrkviken. Namnet Bo innebar att jarlens förvaltare i skeppslaget bodde här. Gården omnämns 1379 i samband med Riksdrotsen Bo Jonsson Grips förvärv av Lidingö.

Byggnaderna fick 1777 sin nuvarande form av dåvarande ägaren Carl Pfeiff, officer i Gustav III:s tjänst. Två år senare blev Bo säteri, en skattebefriad gård.

Gårdsanläggningen saknar en huvudbyggnad. Vårdträdet på gårdsplanen finns ännu kvar. Några av fruktträdgårdens äppelträd har bevarats söder om byggnaderna. Av gårdens ekonomibyggnader återstår idag en husbehovskvarn från 1816, belägen på en villatomt vid Murarstigen. Jordbruket på Bo gård lades ned på 1950-talet.

Gården ägs i dag av Lidingö stad som 1975 genomförde en omfattande renovering. En av flyglarna används som samlingslokal.

Text:
Lidingö stad
Lidingö Hembygdsförening

För mer information se Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_g%C3%A5rd

Bild 1: Bo gård 1915. Bo gård i en lantlig omgivning med flera stora ekonomibyggnader som numera är rivna. Lidingö stadsarkiv
Bild 2: Bo gård innan renoveringen 1974-75. Stockholms Läns Museum

Bilder: 

Husens historia, av Axel Ancker 2004

TOFTVÄGEN 40 ÅR
Hur kom det sig?
Jo, för att börja från början:

Det var en gång tre unga arkitekter, Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren som startade ar­ki­tektkontor i början på 40-talet. Andra världskriget pågick för fullt och tiderna var inte särskilt gynn­samma.
Dock, freden kom, utsikterna blev allt bättre och under 50-talet blev byggandet i Sverige allt mer in­tensivt. Kontoret växte mer och mer.
1956-1957 fick Bengt Gate uppdrag att upprätta underlag till stadsplan för be­byg­gelsen på Boo Gär­de.
I samma veva började kompanjonerna tala om att det vore väldigt roligt att för en gångs skull få rita något som inte byggmästare eller entreprenör fick styra med enbart ekonomi för ögonen.
Att rita något där man i första hand lade vikten vid arkitektonisk utformning och trivsel.
Benqt Gate hade mycket goda kontakter med komunens tomtbolag och lyckades över­tala ledningen om att få köpa den här biten mark där vi nu bor.
Marken såldes relativt billigt för att möjliggöra statlig belåning av den tänkta gruppbebyggelsen.
Det är också därför A-husens (Stig Ancker, de fem övre öster om Toftvägen) och L-husens (Sten Lindegren, de fem nedre öster om Toftvägen) våningsyta begränsa­des till 125 kvm.
Under planeringens gång visade det sig dock att statlig belåning skulle bli omöjlig pga en för hög be­räknad produktionskostnad så G-husen (Bengt Gate, väs­ter om Toftvägen) tilläts växa och blev något större.
I första början tror jag att man hade tanker på att göra en hustyp på hela områ­det. Efter mycket skissande visade det sig dock bli omöjligt att komma överens; det fick bli tre hustyper.
Man bestämde sig dock för att genomföra en någorlunda likartad standard när det gällde utformning av kök, snickerier, våtutrymmen och innertak.
Det här med innertaken har sin egen historia.
Till en början var det nog tänkt att en vanlig furupanel skulle sättas upp.
Nu var det emellertid så att de tre kompanjonerna varje arbetsdag i c:a 40 års tid åt lunch på res­tau­rant Cattelin. Man satt alltid vid samma bord som kallades ”arkitektbordet" där också kolleger an­slöt då och då.
En av dessa hade intressen i en gotländsk snickerifabrik vars affärsidé var att kunna använda den furu som växer på Gotland.
Genom att tillverka en speciell sorts stavlamell som limmades samman av korta stavar till långa kvist­fria längder kunde man använda den gotländska furun som ofta är krokig och kortvuxen.
Han föreslog att detta material, som såldes billigt, skulle användas till innertak och så blev det. Fab­riken lär ha sålt allt man kunde tillverka och gick ändå i konkurs så småningom så det måste ha va­rit något fel på prissättningen.
När projekteringen var klar inbjöds tre olika entrprenörer att komma in med anbud. Detta skedde un­der en mycket överhettad byggkonjuktur och endast ett anbud kom in.
Det kom från John Mattsons byggföretag och ansågs då ligga mycket högt.
Anbudet antogs och husen skulle bjudas ut till försäljning via kommunens bostadskö. Dock fick bygg­herren (AB TRELAG) undanta några hus för att på egen hand kunna fördela dem och de er­bjöds då till personer närstående Ancker-Gate-Lindegren.
Kontraktsskrivning osv skedde genom Eva Lorenz, fastighetsmäklare, som också var närstående Ancker-Gate-Lindegren och som hade många uppdrag åt John Mattson vid den här tiden.
Husen byggdes, man flyttade in och det mesta var frid och fröjd tills den första vintern kom. Då vi­sade det sig att vissa delar av fasadteglets yttersta skikt började frysa sönder på grund av ett mycket olyckligt val av fasadfärg.
Det blev ett garantiåtagande för byggherren att rätta till som blev mycket kostsamt och som man in­te reserverat några pengar för. För arkitektkontoret blev det hela en präktig förlust.
Alltnog, frostskadade delar blev sandblästrade och putsade och i stort sett har husen klarat sig hyfsat sen dess. Viss träpanel har måst bytas, vi har fått måla om några gånger, byta ut pannor mm.
Tack vare tilltalande planlösningar, och inte minst, allt liggande i ett plan (frånsett tillval av källare i två hus), har man kunnat bo kvar även när man med stigande ålder fått svårare att rör sig.
Husen ritades en gång i tiden med tanke på barnfamiljer. I åtminstone två av den har andra genera­tionen kunnat överta det hus de själva vuxit upp i.
Av 18 hus bebos 10 fortfarande av de ursprungliga ägarna eller deras barn.
ETT GOTT BETYG!
Översändes på allmän begäran.
Lidingö, oktober 2004
Axel Ancker

Karta över Bo Gärde med omgivningar från 1926

Bifogat finns en karta som visar Bo gärde med omgivningar på 1920-talet. Husen på Toftvägen är placerade i det som då var gårdens trädgård. Äppel- och päronträden utmed kvarteret Toften är ett minne från trädgården.
I trädgården fanns också ett hus som hette Stålebo. Det eldades upp av brandkåren i början på 1960-talet. På kartan syns också mejeriet som under en tid därefter var svagdricksfabrik och numera kvar som privatbostad. Lägg märke till att Vallen inte finns på kartan.

File attachments: 

Radon

Flera fastigheter på gatan har vid radonmätning uppvisat för höga värden. Mätsäsongen för radon börjar den 1 oktober och pågår fram till den 30 april. Sista dagen för att påbörja mätning är den 1 mars. Vid förhöjda värden kan ofta man med relativt enkla åtgärder få ner dessa. Det finns bidrag för detta. Läs mer på http://www.lidingo.se/881.html

Sevärda hus på Lidingö

Lidingö Hembygdsförening har gett ut en trevlig bok som heter "Sevärda hus på Lidingö". Detta är en aktuell vägvisare till många av Lidingös sevärda byggnader och bebyggelseområden med ett kulturhistorist och arkitektoniskt värde. I boken presenteras drygt 250 byggnader. Glädjande är att våra hus finns med och med följande omdömme: "Som goda exempel på 1960-talets radhusbyggande kan dessa enplanshus vid Toftvägen lyftas fram. De har hög kvalitet i såväl planering som yttre och inre detaljutformning och ostörda, delvis kringbyggda trädgårdar. Husen och trädgårdarna är till störta del välbevarade sedan byggnadstiden."

Bebyggelseregistret - Toftvägen tillmäts särskilt kulturhistoriskt värde

Toftvägen i bild

Bebyggelseregistret, BBR, är ett nationellt register med information om det byggda kulturarvet. Här ryms allt från timmerstugor och gamla industrimiljöer till modern stadsbebyggelse. I oktober 2011 finns det omkring 80 000 sökbara poster i registret, av dem är cirka 13000 byggnader skyddade som byggnadsminnen och kyrkor. Uppdateringar och nya registreringar görs kontinuerligt. De uppgifter som finns presenterade i Bebyggelseregistret är hämtade från inventeringar, dokumentationer, arkiv och litteratur. Informationen är framtagen och registrerad av regionala museer, Svenska Kyrkan, länsstyrelser, kommuner, universitet och högskolor i samverkan med Riksantikvarieämbetet.

Husen på Toftvägen har 2009-06-04 tillmätts särskilt kulturhistoriskt värde
Motivering: Radhusen i anläggningen Toften och Spantet är ritade av Ancker, Gate och Lindegren som har stått för flera viktiga bostadsområden på Lidingö. Det är en lågmäld men distinkt utformad bebyggelse med atriumgårdarna som bildas genom de olika byggnadskropparnas förhållande till varandra. Detta som en elegant lösning på det problem som alltid finns med insynsskydd från grannar när det gäller radhus. Området är välbevarat och i princip oförändrat sedan det uppfördes i början på 1960-talet. Den konsekventa färgsättningen och materialvalen bidrar starkt till upplevelsen av området. Det intima gaturummet som bildas av växtligheten och förgårdarna binder ihop anläggningen och skänker området ett lugn. Byggnadernas karaktäristiska drag. Toften: -Den asymmetriska planen -Det varierade taklandskapet med pulpettak och flacka sadeltak klädda med platt betongtegel -De höga smala slamputsade skorstenarna -Fasadernas vita slamputs samt garagens baksidor och gårdarnas slammade puts -Garagens dubbla gråmålade trädörrar med stående panel -Garagens triangelformade partier med liggande gråmålad panel -De ursprungliga fönstren med fönstersättning och lufter -Ursprungliga entrédörrar -Förgårdarnas genomsiktliga vita plank med liggande ribbor Spantet: -Det varierade taklandskapet med pulpettak och flacka sadeltak klädda med platt betongtegel -Rågångarna mellan förgårdarna och den bakre uteplatserna -De höga smala slamputsade skorstenarna -Fasadernas vita slamputs samt garagens baksidor och gårdarnas slammade puts -Garagens gråmålade trädörrar med stående panel -Garagens triangelformade partier med liggande gråmålad panel -De ursprungliga fönstren med fönstersättning och lufter -Ursprungliga entrédörrar -Förgårdarnas genomsiktliga vita plank med liggande ribbor.

Beskrivning: Radhus i ett plan ritade av Ancker, Gate och Lindegren. Anläggningen består av tre hustyper fördelade på de två längorna som ligger utefter den lite avsides belägna Toftvägen. De båda låga längorna bildar tillsammans med sina förgårdar och växtlighet ett intimt gaturum. Små gräsytor, buskar och fullt uppväxta träd kantar gatan mellan de olika infarterna. Gemensamt för anläggningen är det uppbrutna och varierade taklandskapet med de flacka sadeltaken över huvudbyggnaderna och pulpettaken över garagen, båda är täckta med ett näst intill platt betongtegel. Trots att det är tre olika byggnadstyper så ger anläggningen ett enhetligt intryck tack vare det konsekvent genomförda utförandet gestaltnings- och materialmässigt. Husen går under benämningen "atriumhusen" trots att det endast är tre fasader som omger gårdarna som tillhör varje hus. Exteriör beskrivning av Toften: Radhuslängan består av åtta stycken lägenheter med asymmetrisk utformning där de olika fasaderna bildar de sk atriumgårdarna åt olika håll. Mot gatan har varje lägenhet ett dubbelgarage där ena sidan utgör en fasad på grannens förgård. På den andra sidan motsvaras garaget av en byggnadsdel som skjuter ut och har ett stort uppglasat parti mot den egna bakre gården samtidigt som baksidan utgör en fasad åt grannens bakre gård. Taken är klädda med ett platt betongtegel. Höga smala slamputsade skorstenar. Fasaderna har i huvudsak vit slamputs. Garage och utskjutande byggnadsdelar har en slammad puts i en beige nyans. Även vissa gavlar avviker färgmässigt. Garagen har dubbla portar av gråmålat trä med stående panel. Liggande panel följer sedan uppåt och bildar en triangel mot pulpettaket. Ett garage avviker med endast en stor vikdörr av plåt. Det är i huvudsak tvåluftsfönster men mot de bakre atriumgårdarna finns även enlufts samt ett stort glasparti på den utskjutande byggnadskroppen. Fönstren är ursprungliga. Entrédörrarna av trä har olika färgsättning men är enhetliga och troligen ursprungliga med en stor glasruta upptill. Några av dörrarna är utbytta. Glasade altandörrar leder ut till gårdarna på baksidan. Förgårdarna avskärmas från gatan av vita genomsiktliga plank med liggande ribbor samt växtlighet av olika slag. Exteriör beskrivning av Spantet: Radhuslängan består av tio stycken lägenheter. De fem översta är tekniskt sätt fristående hus med en rågång som leder från förgården till den bakre uteplatsen. De fem nedre är sammanbyggda. Mot gatan har varje lägenhet ett garage där ena sidan utgör en fasad på grannens förgård. Garagen bildar även en insynsskyddad nisch på den egna förgården. Taken är klädda med ett platt betongtegel. Höga smala slamputsade skorstenar. Fasaderna har i huvudsak vit slamputs. Garage och utskjutande byggnadsdelar har en slammad puts i en beige nyans. Även vissa gavlar avviker färgmässigt. Fasaderna mot allmänningen österut har varierande kulörer. Garagen har portar av gråmålat trä med stående panel. Liggande panel följer sedan uppåt och bildar en triangel mot pulpettaket. Det är i huvudsak tvåluftsfönster, mot baksidan med förskjuten mittpost samt vissa med sidoställd ventilations lucka. Fönstren är ursprungliga. Entrédörrarna av trä har olika färgsättning men är enhetliga och troligen ursprungliga med en stor glasruta upptill. Några av dörrarna är utbytta. Glasade altandörrar leder ut mot både de främre atriumgårdarna som uteplatserna på baksidan. Förgårdarna avskärmas från gatan av vita genomsiktliga plank med liggande ribbor samt växtlighet av olika slag.

Albin Uller, Byggnadsantikvarie Lidingö stad. Lisa Lantz, Antikvarie Lidingö stad

Färgsättningsförslag 2005

Vi lovade att återkomma med kulörer och har nu ett förslag framme. Det är framtaget med stor öppenhet och många har deltagit med inspirerande synpunkter. Några har uttalat avstått från att tycka.
Vår strävan har varit att hitta kulörer som ligger nära de ursprungliga och som de flesta kan tänka sig använda vid nästa ommålning. Uppfattningarna om hur det såg ut från början går starkt isär, portarna har till exempel genom åren målats allt mörkare i den nedre delen av gatan och ljusare längre upp. Vindskivorna på A- och L-husen (jämna nummer) hade från början en tydlig kontrast mot portarna som efterhand har minskat.

Portar
För portarna föreslår vi en kulör som består av lika delar S2502-G (grönaktigt grå) och S2502-Y (gulaktigt grå). Färgen borde heta S2502-G50Y, men finns (ännu) inte i färghandelns receptdatabas. Däremot har vi fått hjälp hos Lidingö Nya Järn&Färg att notera brytningsreceptet för 1- resp. 2,5-litersburk, så man slipper att själv blanda. Recepten gäller Nordsjö Fönsterfärg. Porten på nr 9 är målad enligt denna rekommendation.

Vindskivor/takomfattning
Samma kulör som portarna, men ett steg ljusare, S2002-G50Y. Målas helst med matt färg. Eventuellt kan den sneda undersidan av taksprånget målas ett steg ljusare ändå, S1502-G50Y, eftersom det alltid ligger i skugga.

Murar
En grundregel när det gäller reparation och komplettering av mur och puts är att använda samma sorts material som det befintliga. Det betyder för vår del en mineralisk putsfärg, helt öppen för fukttransport.
Det finns, som alternativ, i färghandeln också olika organiska färgtyper (alkyd, akrylat, etc) för målning på mur och några av husen på Toftvägen är kompletteringsmålade med hyggligt resultat. Dock rekommenderar färghandeln numera silikatfärg i första hand.
Vi håller emellertid den mineraliska putsfärgen för att vara den säkraste behandlingen och ge den vackraste ytan och vill rekommendera "CD-färg SERPO 242" från MAXIT. Det var också CD-färg som användes vid den gemensamma reparationsmålningen som genomfördes 1992 med gott resultat. Vi har med hjälp av MAXITs färglabb fått fram olika nyanser för provmålning och kommit fram till en kulör nr 19606 som vi tror ska balansera olika ljusförhållanden och viss nedsmutsning. Går att se i full skala på nummer 15 där Per Larsén har målat ett flertal väggar.
CD-färgen levereras som pulver i säckar om 20 kg och löses upp i vatten. Per bistår gärna med tips om hur den blandas och appliceras. Färgen beställs hos Sverag Byggmaterial 08/6450044 (www.swerag.se) eller Beijer Byggmaterial 08/6365090 (www.beijerbygg.se/) och kostar c:a 1000:-/säck. Det räcker till 30 kvm vid två strykningar. Minsta beställning är två säckar, vilket kanske leder till visst samköp.

2005-09-05
Per Larsén, Nils Berlin, Folke Mandelius, Henning Gjörup